Kalle Persson Svenska Bloggen

En sida om mitt liv, mina tankar, politik och Sverige i största allmänhet.

Kärrtorp - what's the fuss?

Publicerad 2013-12-23 18:41:36 i Allmänt,

Nu finns det risk att folk tycker jag är obildad, ja rentav dum i huvet, för så är det i dagens Sverige. Vi säger att det är demokrati, att vi har yttrandefrihet och sånt, men det ska jag tala om för er: nej, det har vi inte. I alla fall inte om ALLT. Det jag tänker säga är att jag inte tror helhjärtat på det som hänt under de senaste dagarnas demonstrationer mot rasism i Kärrtorp, Stockholm, Sweden. Jag menar, visst, det är väl klart att man ska värna om allas lika värde och sådär, det är en självklarhet. Men vad händer med alla de människor som nu utpekas som rasister? Jag menar, är inte de också människor som också förtjänar rättigheter och sånt? När det börjar bli okej att kasta flaskor och skrika ut glåpord som "jävla nazisvin", då blir i alla fall jag jävligt orolig asså.

Ni som predikar om att sluta hata, ni hatar ju mest. Ska man inte få vara nazist i ett öppet land som Sverige? Och ännu viktigare, betyder det att man är ond bara för att man är nazist? Jag är ganska övertygad om att de flesta nazister inte vill gasa ihjäl judar och så, det var på sin tid en viktig fråga som gick överstyr skulle jag säga. Alla som då såg sig som helhjärtade nazister hade säkert ingen aning om den skada som faktiskt åsamkades dessa människor - för de var säkert frågan om nationens egen säkerhet viktigare, det var en del av deras kamp. För att ta ett exempel: att vara feminist idag är i princip en ideologisk norm. Uttalar man sig som icke-feminist offentligt, ja då brakar helvetet lös och man blir stämplad som en ond person, kvinnohatare med mera. Om vi nu vänder på steken och uttalar oss som exempelvis nazist eller fascist, ja då blir det ett jävla ramaskri. Trots att detta bara är en åsikt och hållning bland många många fler (och vi tar ju för givet att mångfald är bra och värt att sträva efter). Men jag menar, har inte var och en rätt att bestämma över sina egna beslut, och ännu viktigare, sina egna känslor? Känns det inte rätt ända in i benmärgen att vara feminist, men desto mer passande att kalla sig nazist, ska man då inte få vara det?

Det jag försöker säga är att man inte ska predika för demokrati om man ändå inte håller vad man lovar. Och sen det här med det påstådda våld som skall ha utspelat sig under demonstrationerna - hur ska vi kunna veta hur det egentligen förhöll sig där? Var det bara nazisternas fel, eller kan det också ha förekommit hetsningar och påhopp från "de goda anti-rasisternas" sida? Jag är åtminstone jävligt skeptisk på den punkten, media berättar vad folk vill höra, ni vet ju!

Jag tycker vi måste ställa dessa frågor oftare, så vi inte blir blinda och hamnar i en "ideologisk diktatur". Var och en på sin plats, och respektera varandra för fan.

Peace out
/ Kalle

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela